Sharing Photos From Auschwitz

Sharing Photos From Auschwitz

During my visit to Kraków this summer, I went to Auschwitz.



The decision to visit Auschwitz wasn’t hard for me, I have always thought of it as a place that you probably have to visit to really understand what happened there. My biggest dilemma before I got there though (being a travel blogger and all) was if I really should photograph my visit there.


During a 5-year-period, more than a million human beings lost their lives to such unnecessary evil in Auschwitz. Horrible events have taken place at every inch of this place and I do not in any sort of way diminish that to some sort of tourist attraction by walking around and photographing everything. I want to show the victims respect.





In the same time, the words above are one of the first things you see when you get inside the gates at Auschwitz I and then and there it hit me that I had to take photos of my visit in Auschwitz. Our guide often used the word “proof” when she showed us things from the concentration camps since there are people alive today that denies the whole holocaust. Auschwitz happened, and the humans who lost their lives there deserves to get their stories shared, that’s the least we can do.


Sharing my photos and experience from my visit at Auschwitz is my way of keeping the memory alive. Like our guide said at the end of our tour: “The people who did this were humans. They were human beings with families and education, and still, they made theses horrible actions to other humans. It is possible it can happen again, and that’s why what happened at Auschwitz has to be remembered.”


With all of this said, a travel diary from my third day in Kraków when I visited Auschwitz will be published tomorrow, followed by a whole post just about Auschwitz. If you have any sorts of questions about it, feel free to ask me in the comment section below.


Stay kind.

18 thoughts on “Sharing Photos From Auschwitz

  1. Jag förstår hur du känner angående det men tycker du gör rätt att dela med dig att foton. Som du skrev, minnet måste spridas.
    Men visst tvekar man ibland, en liten del av mig skulle vilja ta kort på hemlösa och andra fattiga människor just för att visa hur illa vissa faktiskt har det, men det känns alldeles för respektlöst. Dom är ju trots allt människor och inte några attraktioner.

    1. Riktigt kloka ord! Ibland kan såna här hemskheter bli så surrealistiska att man nästan glömmer bort människorna bakom det hela, att under andra förhållanden hade det lika gärna kunna varit jag som satt där liksom.

  2. Har själv varit på ett koncentrationsläger, hemskt men ändå nyttigt. Så viktigt att inte glömma bort allt det hemska som hänt!

  3. Riktigt bra citat ovan!
    Vilken upplevelse att åka dit, förstår verkligen om det var svårt att ta in allt ..<3
    Jag skulle nog både vilja och inte vilja åka dit på nåt sätt.

    Kramar

  4. Åh så fint du skriver! Och vilken upplevelse att besöka Auschwitz, men samtidigt såklart hemskt! Kan inte förstå att allt det har hänt, hur mänskligheten kan vara så grym.. :/

  5. Måste vara en verkligt intressant upplevelse. Tänkte skriva häftig, men det känns inte alls som rätt ord för en plats där så mycket hemskt utförts.

  6. Jag skrev mina upplevelser om min resa dit. Jag skrev också att det kändes konstigt att gå omkring och fota men jag blev uppmuntrad av att göra det av gruppen och reseledaren sj. Får fortfarande lite kalla kårar av minnet när jag var i gaskamaren!!! Bra gjort och ta hand om dig<3

    1. Vår guide uppmuntrade oss också att fotografera och poängterade hur viktigt det var att minnet om Auschwitz lever kvar, men kändes ändå så himla konstigt på något sätt. Gaskammaren är verkligen mitt starkaste minne därifrån och jag kan precis som du fortfarande få kalla kårar när jag tänker på den!

Leave a Reply to Malin Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *