Uppdaterat 2021-06-15


Vad är detta för lång rubrik undrar du? Jo, det är titeln på min kandidatuppsats som lämnades in igår!


Kan ju inte påstå att jag nämnt särskilt mycket om min utbildning på bloggen tidigare, men jag studerar i alla fall ett treårigt program där jag läser medie- och kommunikationsvetenskap som huvudämne och engelska som biämne. Den här terminen har jag skrivit min kandidatuppsats (även kallad C-uppsats) i medie- och kommunikationsvetenskap och alltså JÄVLAR vad det har varit slitsamt. Kandidatuppsatsen i sig är ett stort och krävande arbete och att skriva den isolerad från andra människor i en pandemi när livet inte är happy-clappy har varit långt ifrån enkelt. Därför var det med en otrolig lättnad i hela kroppen som jag lämnade in uppsatsen igår förmiddag – och behövde ta en nap på nästan fyra timmar efter det, haha. Ska ju inte ropa hej än då uppsatsen först ska läggas fram och andra studenter och en examinator ska opponera på den innan jag vet om den är godkänd eller inte, men jag är bara så glad att ha något att lämna in efter flera månaders slit så är nöjd oavsett.

Detta blev ju en himla lång utläggning innan jag kom fram till det jag ville prata om: ämnet för min kandidatuppsats. Jag besökte Auschwitz år 2019 och kände direkt att jag stod inför ett moraliskt dilemma kring att fotografera mitt besök. Auschwitz är ju en plats man vill visa repsekt för, men hur gör man det med fotografier? Det ville jag ta reda på med min studie genom att undersöka det visuella språk som används i turistfotografier från destinationer förknippade med död, tragedi och sorg (som brukar kallas för mörk turism) och valde att titta på privatpersoners Instagram-fotografier från Auschwitz och Tjernobyl. Och vad menar jag då med visuellt språk? Jo, jag satte mig ner och studerade hur totalt 1000 turistfotografier från Auschwitz och Tjernobyl såg ut visuellt i allt från hur de var redigerade till hur människor poserade. Allt detta gjordes ur ett socialsemiotiskt perspektiv med en bakgrund i teorier kring fotografiet som medium, selfiekulturen och mörk turism.



Min kandidatuppsats om turistfotografier

Hur jag själv fotograferade som turist på Auschwitz



Alltså så himla intressant att verkligen nörda ner sig på detaljnivå i hur andra fotograferar på sina resor! Resultatet visade att ungefär hälften av fotografierna var redigerade på ett sätt som framhävde känslan av mörker och sorg och att det vanligaste var att fotografera destinationerna utan några människor i bild. Jag kunde även hitta ett tydligt samband på fotografier som porträtterade människor på destinationerna. Äldre generationer (40+) poserade oftast formellt med armarna längs med kroppen och blicken in i kameran, medan millenials (25-40 år) poserade på ett sätt som skulle se mer spontant ut, till exempel sittandes med blicken mot fjärran eller så gick de omkring och såg ut att vara förlorade i tankarna.

Var vill jag egentligen komma med det här inlägget? Har absolut ingen aning. Känns bara så konstigt att jag sedan februari lagt ner hela min själ i detta och sedan bara gå vidare i livet, haha. Nu hoppas jag bara att uppsatsen blir godkänd på opponeringen nästa vecka innan jag får lite sommarlov och förhoppningsvis får ge mig ut och fotografera lite turistbilder igen! Vi får väl se om alla timmar med läsning av forskning om turistfotografier kommer påverka hur jag själv fotograferar mina resor i framtiden 😉



Har du skrivit en kandidatuppsats någon gång? I så fall, om vad?



Missa inga nya inlägg genom att följa Swedish Passport på Facebook eller Instagram

Rekommenderade inlägg

24 kommentarer

  1. Åh låter som en sååå intressant utbildning men förstår verkligen att det är slitsamt, håller själv på med mitt examensarbete nu ❤️

  2. Vilken intressant uppsats! Väldigt intressant ämne faktiskt.
    Min syster pluggade samma sak 🙂
    Själv studerade jag datorspelsutveckling i två års tid innan jag hoppade av och läste separata kurser medans jag klurade ut vad jag ville göra med livet.

  3. Mycket bra jobbat! Vilket jobb 🙂

    Jag har skrivit en kandidatuppsats och då studerade jag hjälteteori i Harry Potter och Den oändliga historien, det var en jämförande litteraturstudie kan man kanske säga. Och så har jag skrivit en magisteruppsats och då skrev jag om könsroller i billboardreklam. Båda var spännande, men C-uppsatsen var mest spännande 🙂

    1. Men nej så roligt! Läste en sommarkurs i Harry Potter för ett par år sedan och då var en av tentorna om just hjälteteori vilket var så himla intressant att läsa om så kan tänka mig att din uppsats var riktigt bra! 😀

  4. Wow, heja dig! Bra jobbat med att ha lämnat in uppsatsen. I pandemitid kan jag tänka mig att det har varit extra utmanande. Känn dig stolt!
    Själv skrev jag c-uppsats för närmare fem år sedan. Tillsammans med en kurskamrat skrev jag om motivationens betydelse i förhållande till tvångsvård för missbruksproblematik. Intressant, men ack så slitsamt. Idag kan jag dock glädjas åt en godkänd uppsats och en socionomexamen.

    Kram

  5. Åh så intressant ämne! Vill läsa!! Skrev C-uppsats i MKV inriktning journalistik förra året, undersökte hur coronaviruset framställdes på Aftonbladets och DN’s startsidor. Skrev också en B-uppsats första året, då vi undersökte hur kvinnliga partiledare porträtterades inför valet 2010 respektive 2018. KRAMAR <3

    1. Åh så kul att höra, uppsatsen kommer publiceras i DIVA så fort jag fått betyget registrerat i Ladok (vilket borde bli någon gång i veckan!) så då kommer den finnas tillgänglig att läsa 🙂 Och så himla spännande ämnen ju! I min B-uppsats skrev jag om skurkar i tecknade Disneyfilmer och gjorde en jämförelse med porträtteringen på 1950-talet och 2010-talet, haha 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *