Min kandidatuppsats om turistfotografier

Uppdaterat 2023-01-22

Det visuella språk som kännetecknar turistfotografier från mörk turism-destinationerna Auschwitz och Tjernobyl.

Vad är detta för lång mening undrar du? Jo, det är titeln på min kandidatuppsats som lämnades in igår! Kan ju inte påstå att jag nämnt särskilt mycket om min utbildning på bloggen tidigare, men jag studerar i alla fall ett treårigt program där jag läser medie- och kommunikationsvetenskap som huvudämne och engelska som biämne. Den här terminen har jag skrivit min kandidatuppsats (även kallad C-uppsats) i medie- och kommunikationsvetenskap och alltså JÄVLAR vad det har varit slitsamt. Kandidatuppsatsen i sig är ett stort och krävande arbete och att skriva den isolerad från andra människor i en pandemi när livet inte är happy-clappy har varit långt ifrån enkelt. Därför var det med en otrolig lättnad i hela kroppen som jag lämnade in uppsatsen igår förmiddag. Behövde ta en nap på nästan fyra timmar efter det, haha. Ska ju inte ropa hej än då uppsatsen först ska läggas fram och andra studenter och en examinator ska opponera på den innan jag vet om den är godkänd eller inte, men jag är bara så glad att ha något att lämna in efter flera månaders slit så är nöjd oavsett.

Uppdatering: Uppsatsen blev inte bara godkänd utan fick även HÖGSTA BETYG! Helt galet!

Detta blev ju en himla lång utläggning innan jag kom fram till det jag ville prata om: ämnet för min kandidatuppsats. Jag besökte Auschwitz år 2019 och kände direkt att jag stod inför ett moraliskt dilemma kring att fotografera mitt besök. Auschwitz är ju en plats man vill visa repsekt för, men hur gör man det med fotografier? Det ville jag ta reda på med min studie genom att undersöka det visuella språk som används i turistfotografier från destinationer förknippade med död, tragedi och sorg. Även kallad mörk turism. Och vad menar jag då med visuellt språk? Jo, jag satte mig ner och studerade hur totalt 1 000 privatpersoners turistfotografier på Instagram från Auschwitz och Tjernobyl såg ut visuellt i allt från hur de var redigerade till hur människor poserade. Allt detta gjordes ur ett socialsemiotiskt perspektiv med en bakgrund i teorier kring fotografiet som medium, selfiekulturen och mörk turism.

Hur jag själv fotograferade som turist på Auschwitz 2019

Alltså så himla intressant att verkligen nörda ner sig på detaljnivå i hur andra fotograferar på sina resor. Resultatet visade att ungefär hälften av fotografierna var redigerade på ett sätt som framhävde känslan av mörker och sorg och att det vanligaste var att fotografera destinationerna utan några människor i bild. Jag kunde även hitta ett tydligt samband på fotografier som porträtterade människor på destinationerna. Äldre generationer (40+) poserade oftast formellt med armarna längs med kroppen och blicken in i kameran, medan millennials (25-40 år) poserade på ett sätt som skulle se mer spontant ut. Till exempel sittandes med blicken mot fjärran eller så gick de omkring och såg ut att vara förlorade i tankarna.

Var vill jag egentligen komma med det här inlägget? Har absolut ingen aning. Känns bara så konstigt att jag sedan februari lagt ner hela min själ i detta och sedan bara gå vidare i livet, haha. Vi får väl se om alla timmar med läsning av forskning om turistfotografier kommer påverka hur jag själv fotograferar mina resor i framtiden 😉

Har du skrivit en kandidatuppsats någon gång?

Missa inga nya inlägg genom att följa Swedish Passport på Facebook eller Instagram