Detta får bli min sista del av mina resedagböcker från när jag reste och besökte min släkt i norra Sverige.


Vi bodde hos min mormor i Boden men gjorde lite utflykter här och där, och en av dagarna fick jag följa med mina kusiner till Grodkällan i Arvidsjaur som ligger ungefär 2 timmar med bil från Boden. Jag hade aldrig hört talas om den innan, men tydligen har mina kusiner velat åka dit i flera år utan att det blivit av. Jag är himla glad för att de äntligen tog tag i det samtidigt som jag råkade vara uppe i Boden och fick möjlighet att hänga på, haha! Utöver att besöka Grodkällan i Arvidsjaur stannade vi även i den övergivna gruvstaden Laver. Häng med!



Vandring över myren

Vi kom fram till Grodkällans parkering vid 10-tiden måndagen den 19 juli. Det är endast 600 meter från parkeringen till Grodkällan, och vi hade läst innan att det kunde vara lite småbökig terräng dit då man måste passera en myr. Det måste dock ha varit gammal information för nu låg det en spång längs med hela vägen som såg riktigt ny och fräsch ut vilket gjorde att vandringen över myren gick smidigt – trots att vi bar på en del packning och mina två små kusinbarn, haha.



Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Grodkällan

Jag kan vara ganska skeptisk till platser man bara sätt på bild som har nästan onaturligt starka färger. Tror liksom att de alltid är kraftigt redigerade i efterhand så blev verkligen positivt överaskad när vi nådde Grodkällan och den verkligen var turkos. Den turkosa färgen kan bero på att flytande lerpartiklar reflekterar det gröna och blåa ljuset i vattnet, men även ljusgröna trådiga alger kan bidra.

Själva källan är cirka femton meter bred och tre meter djup, men vattnet är så klart att man tydligt kan se bottnen som bubblar. Grodkällan är nämligen en så kallad “kokande källa” där vattnet har högt tryck och tränger upp genom bottnen.



Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Lunchpaus

När vi kom fram till Grodkällan hade vi den helt för oss själva så efter att jag hade fotat den ur alla möjliga vinklar slog vi läger vid det lilla vindskyddet som finns bredvid Grodkällan och mumsade i oss medhavd matsäck. Detta var ett sånt där klassiskt “det var tur att vi kom när vi kom”-moment för från att vi satte oss ner tills att vi gick därifrån var det ett flertal andra sällskap som också kom för att titta på källan.

Medan vi åt passade vi i alla fall på att testa att dricka vattnet ur källan. Riktigt friskt och gott! Vattnet är drickbart i och med att det filtreras när det trycks upp ur jorden vilket gör att det är naturligt och rent. Man får bara vara försiktig så att man inte går för nära kanten vilket kan göra vattnet grumligt och förstöra källan.



Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Hjortron och blåbär

Precis bortanför Grodkällan växte det en massa hjortron och blåbär. Där behövde vi ju självklart gå och plocka lite “efterätt” efter lunchen, haha. Efter det var vi mätta och belåtna och gick tillbaka via spångarna på myren till parkeringen.



Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur
Resedagbok Norrbotten: Grodkällan i Arvidsjaur


Renar

På vägen till Grodkällan hade jag haft min kamera nedlagd i ryggsäcken i bakluckan, men när vi hoppade in i bilarna igen såg jag till att ha kameran i knät. Varför då? Jo för att vi hade sett en massa renar längs med vägen! Det gjorde vi även när vi åkte därifrån så självklart såg jag till att föreviga dem.



Resedagbok Norrbotten: Renar
Resedagbok Norrbotten: Renar


Resedagbok Norrbotten: Renar


Resedagbok Norrbotten: Renar
Resedagbok Norrbotten: Renar
Resedagbok Norrbotten: Renar


Den övergivna gruvstaden Laver

När vi hade besökt mammas kusin i Kukkola ett par dagar tidigare berättade jag att vi hade planer på att åka till Grodkällan och då tipsade han om den övergivna gruvstaden Laver som låg längs med vägen. Det är ju ingen hemlighet direkt att jag tycker ruiner och övergivna hus är spännande, så självklart såg vi till att ta ett stopp även där.

Laver byggdes som ett litet samhälle för gruvarbetare år 1936 och var hem åt cirka 350 personer. Detta var ett otroligt modernt samhälle för sin tid och hade allt från rinnande vatten, fjärrvärme och elektiska spisar i alla hus, samt en simhall, biograf – och till och med solarium. Dock visade det sig att koppargruvan innehöll mycket lägre kopparhalter än vad de räknade med så gruvan avvecklades bara tio år senare och husen i staden flyttades till andra orter. Idag finns bara lite husgrunder kvar som var så spännande att gå omkring och utforska.



Resedagbok Norrbotten: Gruvstaden Laver
Resedagbok Norrbotten: Gruvstaden Laver
Resedagbok Norrbotten: Gruvstaden Laver
Resedagbok Norrbotten: Gruvstaden Laver


Gruvan i Laver

Nedanför själva gruvstaden låg gruvan som numera är fylld med vatten. Även här fanns det lite husgrunder kvar som gick att utforska. Alltså så sjukt egentligen att man byggde upp allt detta för att sedan riva det enbart 10 år senare för att man hade missbedömt mängden koppar i gruvan.

Efter besöket i Laver åkte vi tillbaka till Boden igen, så detta får avsluta mina resedagböcker från min lilla roadtrip i Norrbotten.



Resedagbok Norrbotten: Gruvan i Laver
Resedagbok Norrbotten: Gruvan i Laver


Resedagbok Norrbotten: Gruvan i Laver


Resedagbok Norrbotten: Gruvan i Laver


Hur dagen såg ut på kartan:



Läs mina andra resedagböcker från den här resan

Del 1 – Tönnebro, Örnsköldsvik, Boden, Lövånger & Höga Kusten Del 2 – Haparanda & Kukkola



Missa inga nya inlägg genom att följa Swedish Passport på Facebook eller Instagram

Rekommenderade inlägg

38 kommentarer

  1. Fantastiska bilder som verkligen visar vilken härlig dag ni hade. Det är bra med folk som kan och vill visa olika områden. Man får se så mycket mer än en vanlig turist!
    Turkos damm, nerlagd gruva, fin natur och renar. Vad kan man mer begära?

  2. Vilket härligt vatten! Hjortron såg vi också jättemycket av under vår vandring i Sälen. Inga renar dock. Det hade jag gärna upplevt.

  3. Jag brukar också vara skeptisk till bilder och tro att dom är redigerade, vilket dom tyvärr ofta är. Jag kan tycka att det är lite sorgligt, menar komma till ett ställe och anse att vattnet inte är turkost nog eller vad det nu kan vara som behöver ändras för att platsen ska framstå som “tillräckligt bra” för att visas upp.
    Renar är så fina djur, vilken tur att du hade kameran framme.

    1. Ja men eller hur! Tycker tyvärr det ofta är så, vilket skapar någon typ av ond cirkel då alla bara fortsätter förstärka färgerna i efterhand för att det är ju så platsen “ska” se ut. Men det gör ju också att platser som faktiskt ser ut så i verkligheten blir extra speciella att få uppleva på riktigt 🙂

  4. Men wow så vackert!! Så himla härliga bilder och massa fina ställen ni besökte! Har inte varit uppe i norra Sverige, högsta har varit Stockholm haha :’)) Så måste verkligen dit någon gång!!

  5. Men gud så coolt! Jag varandra för första gången i somras i tivenden tyckte mysigt när man väl fick se massa saker 😍

  6. Renar har jag sett varje år i mitt livet =D… så vackra och goda djur! Har ingift samiskt i släkten så har fått ta del en den vackra ursvenska livet på nära håll<33 Hjärtat bankar extra för allt med Sámpi att göra. I och med att jag gärna vandrar i Norrland och helst i självasta Lappland så känner jag mig säker i fjällivet =)… älskar naturen!

  7. Spännande ställe Grodtjärnen! Ett sådan känsla hade vi också i sommar när vi hamnade i Svartjärn i Västerbotten. Vi hade en stor grillplats och utkikstorn helt för oss själva (tills det kom några cyklister). Det kändes så lyxigt samtidigt som vi var förundrade över att det inte var fler som vallfärdade hit.
    Otroliga bilder på renarna! Vi skådade EN enda på hela sommaren. Den var förvisso otroligt vacker, men det var inget lämpligt fototillfälle.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *