Jag och sambon reste till hans familj i Hillared den 21 december för att fira både jul och nyår där. Vi var där i totalt 12 dagar och en av anledningarna till att vi var nere så pass länge var för att vi väntade på att vår valp skulle födas. Klart man vill vara på plats för en sån grej liksom! Så i det här inlägget välkomnar vi vår nya familjemedlem. Gaah.
Under den här ändå ganska långa resan blev det en sväng till både Ullared och Göteborg, varav den sistnämnda får ett eget inlägg då det blev en heldagsutflykt.
Våra första dagar hängde vi mest med sambons familj. Tittade på film. Gick på promenader. Spelade kort. Och annat sånt där kravlöst häng. Vi firade även en klassisk jul där alla samlades och åt en massa mat. Så mys med mycket kvalitetstid.
Jag är sämst på att fota ”bloggvänligt” material när jag reser för att umgås med familj eller vänner. Men kameran fick i alla fall följa med på en promenad förbi Hillareds tågstation där tågen inte stannat på år och dar.
Sambons mamma föder upp staffordshire bullterriers, och hennes hund Bettan väntade valpar i mellandagarna. Jag har känt både Bettan och hennes mamma Tova sedan de var valpar, så det var speciellt att få vara med när hon fick sin första kull. Speciellt med tanke på att en av dem var vår Stina.
Jag och sambon har pratat om att skaffa hund hur länge som helst, men vi har inte haft något stabilt boende. Andrahandskontrakt suger, by the way. Att lägga till en hund i den ekvationen har därför inte känts bra. Nu har vi dock köpt lägenhet och har möjlighet att välkomna en ny, fyrbent familjemedlem. Vi båda föll direkt för den minsta valpen i kullen. Hon fick namnet Stina och flyttar hem till oss i februari.
Vi har blivit hundägare. Så sjukt.
Dagen efter att valparna föddes åkte vi till Gekås i Ullared. Jag brukar inte köpa särskilt mycket nyproducerat i hänsyn till miljön, men då vi både blivit med hundvalp och lägenhet fanns det en hel del grejer vi behövde. Och då passar ju ett stopp på Gekås utmärkt. Sedan måste jag ju erkänna att jag bara älskar att gå omkring där och bara titta på grejer – och besökare, haha.
I och med att valparna föddes den 28 december hade vi inga storslagna planer för nyår. Vi åt trerätters med sambons familj och jag somnade cirka fem minuter efter tolvslaget, haha. Vår valp Stina var bara tre dagar gammal och kunde varken se eller höra, men var dressed to impress i sin lilla rosa rosett. Som självklart matchade min outfit. Jag har alltså redan blivit en crazy dog parent. Det gick fort.
Det nya året började med en lugn morgon och en skogspromenad innan vi fick säga hejdå till Stina och hoppa på tåget hem. Alltså sååå jobbigt att lämna Stina och veta att vi inte får träffa henne förrän om 8 veckor när hon är stor nog att lämna sin hund-mamma. Helt sjukt hur mycket kärlek man kan känna inför en liten pälsboll alltså.