Orkidéer på Ornö | Resedagbok
Publicerat: 2020-05-24 | Uppdaterat: 2025-02-17
Den 13 maj 2020 kom det nya riktlinjer om inrikesresor i samband med coronapandemin:
Kortare resor på en till två timmar är okej. Alltså lyckan när det beskedet kom! Det innebar att jag fick göra min första resa på tre månader – 64 minuter med bil från min lägenhet. Följ med mig bland ruiner och orkidéer på Ornö i denna resedagbok.
RESEDAGBOK ORNÖ | 21 MAJ 2020
Bilfärja från Dalarö till Ornö
Jag och Annie hade bokat bilfärjan från Dalarö till Ornö klockan 09:00 på morgonen. Jag ska vara ärlig med att jag kände mig tveksam till att åka till en skärgårdsö i pandemitider. Hade nog inte åkt om det inte var för att det är en bilfärja ut till Ornö. Då sitter ju alla i sina bilar hela överresan vilket innebär att även om någon av oss skulle uppvisa symtom, skulle vi kunna ta oss hem igen utan att riskera att smitta någon annan.
Ornö är södra skärgårdens största ö och är cirka 15 km lång och 4 km bred. Ön har cirka 300 bofasta året om, men invånarantalet stiger på sommaren då det finns många sommarstugor. Det tar cirka 30 minuter med bilfärjan från Dalarö på fastlandet till Hässelmara på Ornö.
Sundby Gård på Ornö
Först av alla rullade vi av bilfärjan och körde direkt ner mot Sundby Gård och parkerade bilen för att ge oss ut i Sundby naturreservat. Planen var att vandra runt sjön Maren. Vi visste nämligen att det skulle finnas både en gammal ruin och en äng med orkidéer längs med den leden på Ornö.
Sundbys ruin på Ornö
Första stoppet var ruinen av Sundbys första säteri som brändes ner av ryssarna 1719. Har du hängt med ett tag vet du att det är få saker jag uppskattar mer än att få gå omkring och upptäcka gamla ruiner, så gissa vem som hoppade omkring av lycka.
Vilse i skogen på Ornö
Efter besöket i ruinen skulle vi ta oss vidare ner mot havet. Annie föreslog att vi skulle följa en stig längs med sjön istället för att gå på den tråkiga grusvägen. Det lät ju betydligt mysigare så det gjorde vi. Problemet var bara att stigen tog slut, och plötsligt behövde vi hoppa omkring bland blåbärsris och klättra genom kalhyggen. Detta var utan tvekan dagens sämsta beslut, haha.
Jag har kollat på Google Maps nu i efterhand och hade vi tagit grusvägen hade vi fått gå ungefär 3 kilometer. Nu genade vi igenom skogen istället och kan inte ha gått mer än 1 kilometer, men ändå tog det oss EN TIMME (!!!) att komma fram. Alltså hur sjukt? Låt oss säga att vi var helt slut efter att ha tagit oss fram i den terrängen, haha.
Lunch med havsutsikt
Vi kom fram till havet tillslut och kunde vila en stund medan vi passade på att äta lite lunch. Jag hade lyckats trampa i en gyttjepöl, med båda fötterna, när vi endast hade 10 meter kvar av vårt ”skogsäventyr” så jag fick även göra årets barfotapremiär medan skorna och strumporna torkade i solen. Nästan svårt att beskriva hur gott en enkel ostmacka kan smaka på en klippa i solen när man är helt slut i kroppen.
Orkidéer på Ornö
Kanske är underförstått, men efter lunchen gick vi inte en meter från vägen, haha. Vi hade ätit lunch precis nedanför Mane äng där det blommar orkidéer när våren kommit till Ornö. Så glad att jag hade bildgooglat det här området innan, annars hade jag lätt förväntat mig ett stort hav av rosa orkidéer. Det var inte ett orkidéfält, utan snarare några orkidéer här och där bland gullvivorna.
Vi följde sedan vägen runt sjön och kom tillbaka till Sundby Gård och parkeringen och hoppade in i bilen igen.
Glass på Ornö brödbord i kyrkviken
Vi körde sedan till kyrkviken och köpte en varsin glass på Ornö brödbod o deli. Detta var min första glass för året, och kan inte ha haft en bättre glasspremiär än att sitta ute på en brygga i skärgården och njuta av solen efter en ansträngande vandring. Helt magiskt!
Telegrafberget på Ornö
En sak till vi ville hinna med innan vi lämnade Ornö var att bestiga Telegrafberget. Sagt och gjort hoppade vi in i bilen efter glasspausen och åkte dit. Telegrafberget är södra skärgårdens högsta punkt, och sedan 2018 står det ett utsiktstorn på toppen. Utsikten var verkligen fantastisk! Jag tror vi satt där uppe på toppen i nästan en timme innan vi klättrade ner igen.
Efter det var det dags att åka tillbaka till färjan för att ta oss till fastlandet efter 6 fantastiska timmar på Ornö. Eller ja, 5 timmar var fantastiska. Jag tror du kan räkna ut vilken timme som inte ”made the cut”, haha.
