Jag har halva släkten i Boden, men har inte varit där sedan påsken 2019. Detta på grund av en viss pandemi. Men tack vare vaccinet har vi alltså äntligen kunnat träffas igen. Tanken var att hela min familj (det vill säga jag, sambon, vår hund Stina + mina föräldrar och min lillebror) skulle ta nattåget upp. Det visade sig dock vara helt omöjligt att få tag på biljetter med kupé för hund. Vi fick därför dela på oss så jag, Stina och mina föräldrar åkte på roadtrip från Stockholm till Boden och tillbaka. En resa på totalt 190 mil. När jag var liten åkte vi på roadtrip till Boden så gott som varje sommar, men nu har vi inte gjort det sedan år 2012. Då kom min sambo in i bilden och vi insåg att 5 vuxna i en bil i 13 timmar inte är en härlig kombo, haha.
Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle lägga upp mina resedagböcker från Boden. Jag menar, större delen av tiden umgicks jag bara med släktingar vilket kanske inte är så intressant att läsa om ur ett ”resebloggsperspektiv”. Har därför kommit fram till att jag i det här inlägget skriver om vår roadtrip till Boden och tillbaka, samt delar lite ögonblick från ”Bodenlivet”. Sen har jag två lite längre dagsutflykter som får egna inlägg, en till Haparanda och Kukkolaforsen, och en till Arvidsjaur och Laver. Intresseklubben antecknar, haha. Kände dock att jag behövde ”förklara” mig då jag frångår mina kronologiska resedagböcker. Så att ingen behöver bli förvirrad liksom. Skulle ju vara jobbigt.
Anyway. Här kommer första delen av min tid i Norrbotten med fokus på min roadtrip till Boden.
Vi lämnade Stockholm klockan 05:00 och hade planerat att äta frukost på Rasta Tönnebro. Vi har tydligen ätit där flera gånger tidigare men det har jag inga som helst minnen av. Rastplatsen ligger i alla fall precis intill Tönnebrosjön så en frukost med utsikt över soluppgången över vattnet satt ju inte helt fel.
Lunchen åt vi i Örnsköldsvik som kanske främst är känd för sin hoppbacke mitt i staden. Det var närmare 30°c ute och vi var hungriga efter flera timmar i bilen och stannade därför på första bästa ställe. Det blev en liten Italiensk restaurang som inte såg mycket ut för världen men alltså HJÄLP MIG så goda pizzor de hade. Blev verkligen positivt överraskad av Pizzeria Il Padrino.
Förutom ett par mindre bensträckar-pauser på vår roadtrip körde vi sedan raka vägen till Boden. Så fint att rulla in på mormors infart igen och mötas av att hon står ute på bron och vinkar.
Så nu släpper vi kronologin och tar en titt på ett par ögonblick från dagarna i Boden.
En dag åkte jag ut i skogen tillsammans med min mormor, min moster och mitt fyraåriga kusinbarn för att plocka hjortron. Hjortron kallas ju ofta för ”skogens guld” och även om de växer i hela Sverige är de lättast att hitta norrut där det finns gott om myrar och sumpmarker.
Tyvärr måste någon ha varit på ”vårt” ställe innan oss då det var otroligt utplockat. Det i kombination med cirka en miljon knott och mygg gjorde att vi inte tyckte det var värt att plumsa runt allt för mycket ute på myren. Men lite bär fick vi ihop i alla fall.
Palt är ju riktigt klassisk husmanskost från norra Sverige, gjord på potatis och mjöl. Därför är det lite av en tradition att min mosters man lagar det till oss när vi är i Boden. Jag måste ju erkänna att palt inte är någon favoriträtt egentligen, men jag gillar liksom hela traditionen kring det så mycket. Så mysigt också att alla mina kusiner med partners var hemma i Boden samtidigt som vi var där så att vi fick till en riktig släktmiddag.
Vi har en släktstuga utanför Boden som vi hängde i en hel del under den här resan. Det är ju verkligen en sån idyll i stugan. Man går och badar i sjön precis nedanför och lagar mat utomhus över elden. När jag var yngre kunde jag inte tänka mig något värre än att behöva spendera en dag ute i stugan, medan jag nu för tiden verkligen kan längta till att åka dit. Det är alltså fullt möjligt att gå från betongbarn till skogsmulle, haha.
Det kommer alltså fler inlägg om de dagsutflykter vi gjorde från Boden, men så här såg bilresan hem till Stockholm ut:
Jag sparar alla fina platser jag hör talas om på Google Maps, och på vägen upp såg jag att vi körde förbi Lövånger som var en plats jag hade sparat. I Lövånger ligger nämligen en supersöt gammal kyrkstad med anor från 1600-talet. Jag såg därför självklart till att den fanns med i planeringen för hemresan. Idag är kyrkbyn ett vandrarhem, och vi hade bestämt oss för att stanna där för att äta frukost på Lövångergården. De serverade en ganska klassisk hotellfrukostbuffé som kanske var i det minsta laget, men de fick i alla fall pluspoäng från mig för att de hade ett våffeljärn. Det är verkligen så lätt att imponera på mig, haha.
Lövånger är kanske ingen stad man har som främsta resmål, men med tanke på att den bara ligger typ 2 minuter från E4:an tycker jag helt klart det är värt ett stopp om man ändå är i krokarna.
Till lunch hade vi tänkt stanna på Hornöberget för att äta med utsikt över Högakustenbron. Dock var vi långt från de enda som hade den tanken då det var knökfullt på restaurangen. Så vi bestämde oss för att bara ta en liten promenad för att sedan åka vidare till Härnösand och äta lunch på Max. Med utsikt över Coops parkeringsplats. Typ samma sak. Haha.
Sedan rullade det på hem till Stockholm igen. När vi kom hem hade jag närmare 300 mils bilåkande i kroppen på 7 dagar och var rejält trött, men det var bara att packa upp och packa om för ett dygn senare var det dags för nästa resa…
Mer om det senare!